Att arbeta med en målgrupp med stora variationer
När FINGER‑aktiviteter planeras för äldre är det viktigt att komma ihåg att målgruppen ofta har stora variationer i förutsättningar, erfarenheter och behov. För att utforma aktiviteter som fungerar väl i praktiken behöver dessa skillnader beaktas redan från start.
Den äldre målgruppen har levt länge med invanda vanor och egna föreställningar om vad som är möjligt – och inte möjligt – att förändra. Det kan handla om att alltid ha gjort på ett visst sätt, att inte se sig som en person som tränar eller att tro att det är för sent att påverka sin hälsa. Vanor och identiteter sitter ofta djupt, och just därför behöver förändringsarbete präglas av tydlighet, tålamod och stöd.
Utöver det kan många i målgruppen ha fysiska begränsningar, mediciner som påverkar ork och funktion eller någon grad av minnesproblematik. Det ställer särskilda krav på hur information ges, hur aktiviteter leds och hur material utformas. Syn- och hörselnedsättningar är också vanliga och behöver tas hänsyn till i allt från lokalval till typsnitt, ljudnivå, kontraster och belysning.
Det finns också stora skillnader i livssituation. Vissa har nyligen gått i pension, är digitalt vana och har lång erfarenhet av träning och matlagning. Andra kan ha en helt annan bakgrund, kanske aldrig tränat, aldrig lagat sin egen mat eller känna ett uttalat motstånd mot digital teknik. Många lever ensamma, har sjukdomar eller vårdar en närstående, vilket påverkar både ork och möjlighet att delta fullt ut.
Allt detta innebär inte att målgruppen är svår, utan att den är bred. För att skapa relevanta och meningsfulla aktiviteter behöver stöd, information och upplägg utformas med flexibilitet och anpassas efter deltagarnas olika förutsättningar.
Hur når vi dem vi inte når? Kommunikation, språk & kanaler
En vanlig utmaning i FINGERarbetet är att aktiviteterna ofta lockar personer som redan är aktiva, trygga och intresserade av hälsa. Samtidigt är målet ofta att nå personer som befinner sig i riskzon eller som av olika skäl har svårare att ta del av den här typen av insatser.
För att öka räckvidden behöver både budskap, kanaler och samarbeten anpassas till målgruppen.
Använd ett språk som bjuder in
Hur aktiviteter beskrivs har stor betydelse för vilka som väljer att delta.
Fundera på
- Vilka ord använder ni?
- Känner målgruppen igen sig i beskrivningen?
- Upplevs budskapet som välkomnande och relevant?
Många personer identifierar sig exempelvis inte som ”ensamma” eller ”äldre”, även om de skulle ha nytta av stöd eller social gemenskap. Därför är det ofta bättre att fokusera på positiva budskap och möjligheter snarare än problem och brister.
Det kan också vara värdefullt att involvera målgruppen i kommunikationen, till exempel genom att låta äldre personer läsa igenom texter, ge återkoppling på affischer eller bidra till utformningen av budskap.
Gör informationen tillgänglig
Information behöver vara enkel att hitta, förstå och agera på, både digitalt och i fysisk miljö. Det räcker sällan att enbart publicera information på en webbplats. Samtidigt är det viktigt att de som söker information digitalt möts av tydliga och lättillgängliga kontaktvägar.
En lättnavigerad hemsida, en tydlig intresseanmälan och en synlig kontaktperson kan göra stor skillnad för möjligheten att hitta rätt. Samtidigt föredrar många äldre fortfarande telefon, brev eller personlig kontakt. För att nå olika målgrupper behövs därför ofta flera vägar in samtidigt.
Använd flera kanaler
För att nå olika grupper kan det vara värdefullt att kombinera flera informationskanaler.
Exempel på kanaler:
- kommunens webbplats, nyhetsbrev och sociala medier
- informationsskärmar och anslagstavlor
- lokalpress
- flygblad och affischer
- bibliotek och mötesplatser
- pensionärsorganisationer och föreningsliv
- vårdcentraler, apotek, tandvård och fotvård
Samverka för att nå fler
Många av de som kan vara svåra att nå möter redan andra verksamheter i sin vardag. Genom samverkan ökar möjligheten att nå personer som annars riskerar att hamna utanför.
Exempel på viktiga samarbetspartners:
- primärvården och vårdcentraler
- hemtjänsten
- frivilligorganisationer och föreningsliv
- bibliotek och kommunala mötesplatser
- kyrkor och andra samlingsplatser
- verksamheter som möter personer i sårbara livssituationer
Involvera målgruppen redan i planeringen
Ett sätt att skapa relevanta och träffsäkra FINGERaktiviteter är att involvera målgruppen redan under planeringen. Genom att ta tillvara deltagarnas erfarenheter och perspektiv ökar möjligheten att utforma aktiviteter som upplevs som meningsfulla och användbara i vardagen.
Ta reda på vad målgruppen behöver
Det finns många sätt att involvera målgruppen i planeringen.
Exempel kan vara att:
- samla in synpunkter inför start
- genomföra fokusgrupper eller workshops
- testa upplägg i mindre skala
- låta målgruppen ge återkoppling på information och material
Se deltagarna som en resurs
Många deltagare bär på erfarenheter, kunskap och intressen som kan bidra till verksamheten. De kan exempelvis bidra med idéer, dela egna erfarenheter, inspirera andra deltagare eller medverka i planering och genomförande av aktiviteter. Att ta tillvara deltagarnas kunskap kan ge värdefulla perspektiv och bidra till att aktiviteterna upplevs som mer relevanta och förankrade i målgruppens vardag.
Skapa aktiviteter tillsammans
När deltagarnas perspektiv tas tillvara redan från början ökar möjligheten att skapa aktiviteter som känns relevanta, engagerande och möjliga att omsätta i vardagen.
Att välja deltagare – motivation och rätt målgrupp
Vid mer strukturerade FINGERaktiviteter, såsom kurser, studiecirklar eller livsstilsprogram, kan det vara värdefullt att fundera på vilka deltagare insatsen är avsedd för och hur urvalet ska gå till.
Målet är att ge rätt stöd till rätt person vid rätt tidpunkt.
Att välja deltagare handlar inte om att exkludera, utan om att använda resurserna på ett klokt sätt och skapa grupper där deltagarna ges goda förutsättningar att lyckas. Ett genomtänkt urval kan bidra till att skapa hållbara grupper, stärka deltagarnas engagemang och ge bättre förutsättningar för långsiktiga förändringar.
I mer resurskrävande insatser kan ett genomtänkt urval vara ett sätt att säkerställa att stödet når personer som har behov av det och som är motiverade att delta. Erfarenheter från FINGERstudien visar att motivation och engagemang har stor betydelse för möjligheten att genomföra livsstilsförändringar.
Vilka vill ni nå?
Det kan vara värdefullt att fundera på om insatsen främst ska rikta sig till personer med ökad risk för framtida ohälsa, personer som redan upplever utmaningar i vardagen eller till en bredare målgrupp.
För mer resurskrävande insatser kan det vara särskilt viktigt att reflektera över vilka deltagare som sannolikt har störst nytta av stödet. Att nå personer tidigt kan samtidigt vara en fördel i det förebyggande arbetet.
Vissa verksamheter har exempelvis valt att bjuda in hela åldersgrupper genom breda utskick. Förutom att skapa underlag för rekrytering kan sådana satsningar bidra till att sprida kunskap om hjärnhälsa och väcka intresse hos personer som annars kanske inte hade sökt sig till verksamheten.
Fundera över gruppsammansättningen
Erfarenheter från genomförda FINGERsatsningar visar att gruppens sammansättning kan ha betydelse för både trivsel och gruppdynamik. Deltagare beskriver ofta att det är lättare att känna igen sig i andra när livssituation och förutsättningar är relativt lika.
I vissa verksamheter har åldersgruppen 60–75 år upplevts fungera väl, bland annat eftersom deltagarna lättare kunnat relatera till varandra och känt att aktiviteterna varit anpassade för dem. Samtidigt finns inga givna åldersgränser, och vilket upplägg som fungerar bäst beror på syfte, målgrupp och lokala förutsättningar.
Uppmärksamma sociala och livssituationella faktorer
Den sociala dimensionen är ofta viktig i FINGERaktiviteter. Många deltagare beskriver gruppen som en av de mest värdefulla delarna av programmet.
Det kan därför vara relevant att uppmärksamma behov av social gemenskap, ofrivillig ensamhet och förändrade livssituationer såsom pensionering, flytt eller förlust av en närstående. Sådana livshändelser kan ibland innebära en större öppenhet för förändring och ett ökat behov av stöd.
Ta hänsyn till praktiska förutsättningar
I många kommuner kan geografiska avstånd påverka möjligheten att delta. Avstånd till lokalen, resmöjligheter, tillgång till kollektivtrafik och möjligheten att fortsätta träffas efter programmets slut kan vara faktorer som påverkar både deltagande och följsamhet över tid.
Att skapa grupper utifrån geografisk närhet kan ibland minska praktiska hinder, underlätta deltagandet och samtidigt stärka den sociala gemenskapen.
Använd ett anmälningsformulär som stöd
Ett anmälningsformulär kan ge värdefull information om deltagarnas behov, motivation och förutsättningar.
Frågorna kan exempelvis handla om
- nuvarande levnadsvanor
- fysisk aktivitet, kost och social aktivitet
- upplevd hälsa och ork i vardagen
- livssituation och psykosocial hälsa
- motivation till förändring
- vad deltagaren själv vill få ut av att delta
Fundera på hur ni bäst ringar in den målgrupp som ni vill nå med mer riktade satsningar. Ofta räcker några få frågor för att skapa ett bra underlag inför urval och planering.
Exempel på frågor och formulär som har använts i tidigare FINGERsatsningar finns i här X.
Att välja lokal
En anpassad lokal kan ha stor betydelse för deltagarnas upplevelse, trygghet och möjlighet att ta till sig innehållet. Vid planeringen är det därför värdefullt att fundera på både tillgänglighet, miljö och tekniska förutsättningar.
Tillgänglighet
Lokalen behöver vara enkel att ta sig till och fungera för personer med olika funktionsförmågor. Tillgång till kollektivtrafik, parkeringsmöjligheter, hiss, breda passager och god framkomlighet för rollator eller rullstol kan vara avgörande för möjligheten att delta. För vissa deltagare är resvägen en viktig faktor i beslutet att medverka.
Lugn och trygg miljö
Många äldre är känsliga för störande ljud och visuella intryck. En genomtänkt miljö med god akustik, begränsat bakgrundsljud, bra belysning och en lugn atmosfär gör det lättare att koncentrera sig och delta aktivt i aktiviteterna. Små detaljer i miljön kan ha stor betydelse för både trivsel och delaktighet.
Teknik och praktiska förutsättningar
Teknik som fungerar skapar trygghet för både deltagare och ledare. Det är därför bra att i förväg säkerställa att mikrofoner, ljudanläggning, projektor eller skärm fungerar som de ska och att material syns tydligt i hela lokalen. Vid behov kan även hörslinga vara en viktig förutsättning för delaktighet.
En väl fungerande lokal skapar goda förutsättningar för ett lyckat genomförande.
Anpassat material
Materialet bör vara utformat så att det är lätt att läsa, förstå och använda. För många äldre kan små anpassningar göra stor skillnad för möjligheten att följa innehållet och ta till sig informationen.
Gör materialet lätt att ta till sig, Tänk på att använda:
Tänk på att använda
- tydliga rubriker
- större textstorlek
- god kontrast
- ett visuellt lugnt upplägg
- begränsad mängd text på varje bild eller sida
I presentationer är det ofta bäst att lyfta fram de viktigaste budskapen med hjälp av stödord, bilder eller korta punktlistor. För mycket text eller liten textstorlek kan göra det svårare att följa innehållet.
Ge möjlighet att gå tillbaka till informationen
Många uppskattar att kunna läsa materialet i efterhand.
Fundera därför på att
- dela ut presentationer eller sammanfattningar
- erbjuda både digitalt och utskrivet material
- använda pärm eller mapp vid återkommande träffar
Komplettera med stödmaterial
Beroende på tema kan det vara värdefullt att komplettera med:
- broschyrer
- recept
- boktips
- QR-koder
- Informationsblad
- information om lokala aktiviteter och mötesplatser
- nyhetsbrev och annan aktuell information
Använd gärna befintligt material när det är möjligt, exempelvis broschyrer och informationsmaterial från FBHI.
Vanliga vägval i planeringen
När FINGERaktiviteter planeras uppstår ofta frågor där det inte finns ett självklart rätt eller fel svar. Hur upplägget utformas påverkas av målgrupp, resurser, lokala förutsättningar och vilka samarbeten som finns på plats.
Nedan följer några vanliga vägval som många kommuner och verksamheter ställs inför när de planerar FINGERaktiviteter. Syftet är inte att ge färdiga svar, utan att belysa olika alternativ och aspekter som kan vara värda att tänka igenom innan aktiviteterna startar.
Fysisk aktivitet i egen regi eller genom samverkan?
Många verksamheter behöver ta ställning till om fysisk aktivitet ska erbjudas inom den egna verksamheten eller genom samverkan med befintliga aktörer. Båda alternativen har fördelar, och det finns sällan ett upplägg som passar alla.
Att erbjuda fysisk aktivitet inom ramen för ett FINGERprogram kan ge större möjlighet att anpassa innehåll, tempo, gruppstorlek och miljö efter målgruppens behov. Det kan också skapa trygghet för deltagare som känner sig ovana vid träning eller som är osäkra på sin egen förmåga. Att träna tillsammans i grupp kan bidra till ökad sammanhållning och stärka gemenskapen, särskilt i början av ett program när relationerna i gruppen håller på att byggas upp.
Samtidigt finns fördelar med att samverka med befintliga aktörer, exempelvis föreningar, träningsanläggningar eller andra verksamheter som redan erbjuder fysisk aktivitet. Det kan skapa bättre förutsättningar för långsiktighet och göra det lättare för deltagarna att fortsätta vara aktiva efter programmets slut. Samverkan kan också bidra till att undvika att kommunen bygger upp verksamheter som konkurrerar med redan befintliga erbjudanden.
I praktiken väljer många verksamheter en kombination av dessa arbetssätt. Det kan till exempel handla om att inledningsvis erbjuda träning inom den egna gruppen för att skapa trygghet, motivation och självförtroende, för att därefter successivt lotsa deltagarna vidare till aktiviteter som redan finns i kommunen.
Vilket upplägg som är mest lämpligt beror på målgrupp, lokala förutsättningar och tillgängliga resurser. Viktigt är att fundera på hur fysisk aktivitet inte bara kan introduceras, utan också bli en hållbar del av deltagarnas vardag över tid.
Kognitiv träning – digital eller analog?
Många verksamheter funderar på hur den kognitiva träningen ska utformas. I den ursprungliga FINGERstudien användes ett strukturerat digitalt träningsprogram, vilket ibland skapar osäkerhet kring om andra arbetssätt är möjliga.
Digitala träningsprogram kan vara ett värdefullt alternativ eftersom de ofta är standardiserade, lätta att följa upp och utformade för att träna flera olika kognitiva funktioner. Samtidigt är digital träning inte den enda vägen till kognitiv stimulans.
Kognitiv träning kan också genomföras genom analoga aktiviteter, exempelvis:
- spel och sällskapsspel
- problemlösning och tankenötter
- quiz och kunskapsfrågor
- minnesövningar
- språkliga aktiviteter
- aktiviteter som kombinerar socialt samspel och mental utmaning
För många verksamheter kan spel och sällskapsspel fungera som en bra utgångspunkt. Det är inte nödvändigt att använda ett spel exakt som det är tänkt från början. Ofta kan delar av ett spel, en övning eller en aktivitet användas för att stimulera olika kognitiva funktioner samtidigt som samtal och socialt samspel uppmuntras.
Om aktiviteterna genomförs mellan på egenhand mellan träffarna kan det exempelvis handla om att deltagarna får notera eller rapportera vad de gjort. Uppföljning kan bidra till att stärka motivationen och minska risken att träningen gradvis faller bort i vardagen.
Oavsett metod kan det vara värdefullt att försöka variera aktiviteterna så att olika kognitiva funktioner stimuleras, exempelvis:
- minne
- uppmärksamhet
- exekutiva funktioner (planering, problemlösning och flexibilitet)
- språk
- processhastighet
Vilken form som passar bäst beror på målgrupp, syfte och lokala förutsättningar. Det viktigaste är inte om träningen är digital eller analog, utan att deltagarna får möjlighet att regelbundet utmana hjärnan på ett lustfyllt och meningsfullt sätt.
Hjärt-kärlhälsa och medicinska riskfaktorer – hur gör vi i praktiken?
Hjärt-kärlhälsa är en central del av FINGERmodellen. I den ursprungliga FINGERstudien följdes deltagarnas blodtryck, blodfetter, blodsocker och andra medicinska riskfaktorer upp regelbundet. Därför väcker frågan om provtagning och uppföljning ofta diskussion när modellen ska omsättas i kommunal verksamhet.
I praktiken ser förutsättningarna olika ut. I vissa kommuner finns ett nära samarbete med vårdcentraler eller andra vårdaktörer som kan bidra med provtagning, uppföljning och medicinsk kompetens. I andra verksamheter saknas sådana samarbeten, särskilt i uppstartsfasen.
Även om samverkan med primärvården är en stor styrka bör avsaknaden av ett sådant samarbete inte vara ett hinder för att komma igång med FINGERarbetet. Många verksamheter väljer att inledningsvis fokusera på de delar som kommunen själv kan påverka, samtidigt som man arbetar vidare med att bygga upp samverkan med vården över tid.
Oavsett upplägg är det värdefullt att inkludera kunskap om hjärt-kärlhälsa och förklara hur hjärthälsan hänger samman med hjärnhälsa. Deltagarna kan också uppmuntras att ta upp frågor om sina riskfaktorer med den egna vårdcentralen och att ta del av de hälsokontroller och uppföljningar som erbjuds inom vården.
Vilken nivå av samverkan som är möjlig beror på lokala förutsättningar. Det viktiga är att hjärt-kärlhälsa finns med som en naturlig del av arbetet, även om alla delar av det ursprungliga forskningsupplägget inte kan genomföras från start.
Individuellt stöd – för vilka och i vilken omfattning?
Individuellt stöd kan vara ett värdefullt komplement till gruppbaserade FINGERaktiviteter, men innebär också ett ökat resursbehov. Vissa verksamheter väljer att erbjuda individuella samtal till alla deltagare, medan andra använder stödet mer riktat eller integrerar kortare reflektionsmoment i gruppträffarna.
Syftet kan vara att hjälpa deltagarna att formulera egna mål, reflektera över sina levnadsvanor och omsätta kunskap till handling. Vilken nivå av stöd som är lämplig beror på målgrupp, syfte och tillgängliga resurser.
Det viktiga är inte att stödet är omfattande, utan att deltagarna får möjlighet att reflektera över sitt eget ”varför”, formulera personliga mål och känna sig delaktiga i sin förändringsprocess
Uppföljning & utvärdering – enkelt och meningsfullt
Uppföljning och utvärdering är en viktig del av FINGER-arbetet likväl som i de flesta verksamheter där vi alla på ett eller annat sätt måste visa på att de insatser vi lägger resurser på har någon form av effekt eller ger resultat. Syftet är dock inte bara att visa på resultat, utan också att skapa lärande och ge underlag för att utveckla verksamheten över tid.
FINGER-modellen bygger redan på ett starkt forskningsstöd. Syftet med den lokala uppföljningen och utvärderingen bör därför inte nödvändigtvis vara att undersöka om FINGER-modellen fungerar, utan på hur arbetet och anpassningar fungerar i den egna verksamheten. Fokus ligger ofta på att förstå om aktiviteterna når rätt målgrupp, hur de upplevs av deltagarna och om de bidrar till förändringar i vardagen, samt hur processerna i verksamheten har fungerat. Utgå därför ifrån vilka aspekter som är viktiga att följa upp och utvärdera i just er verksamhet.
Det behöver inte vara omfattande och ofta räcker enkla metoder långt, exempelvis korta enkäter, återkommande samtal, observationer eller gemensamma avstämningar i personalgruppen. Om man har ett mer omfattande program kan man även göra mer omfattade utvärderingar i form av tex en kontrollerad studie eller utvärdering kopplat till kvalitetsregister. Så även nivån och omfattningen på uppföljning och utvärdering bör därför anpassas utefter verksamhetens faktiska behov.
Vad kan vara relevant att följa upp?
Det kan exempelvis handla om:
- deltagarnas upplevelse av aktiviteterna
- närvaro och deltagande över tid
- motivation till förändring
- förändringar i levnadsvanor
- social gemenskap och delaktighet
- upplevd hälsa och livskvalitet
- anpassning av processer i verksamheten

Fånga flera perspektiv
Uppföljningen blir ofta mer värdefull när flera perspektiv och aspekter inkluderas.
Det kan vara värdefullt att samla in erfarenheter från:
- deltagare
- personal
- samverkanspartners
- andra involverade aktörer
På så sätt blir det lättare att få en helhetsbild av vad som fungerar bra och vad som kan utvecklas vidare, vilket i sig själv kan vara ett resultat.
Använd det stöd som finns
Det finns flera stödmaterial och verktyg för uppföljning av hälsofrämjande och förebyggande insatser. Socialstyrelsen har tagit fram vägledande material på området, och på FBHI:s webbplats xx. Vid önskemål om mer omfattande utvärdering kan man tex ta kontakt med ett universitet för att samarbeta med en forskargrupp.
Uppföljning som en del av utvecklingsarbetet
En genomtänkt uppföljning kan bidra till att fånga lärdomar och erfarenheter, utveckla aktiviteter och arbetssätt, synliggöra resultat och effekter samt skapa underlag för fortsatt utveckling.

Uppföljning behöver inte bara ske i slutet av en aktivitet eller ett program. Enkla samtal, reflektionsfrågor och återkoppling under arbetets gång kan ge värdefulla insikter om vad som fungerar och vad som behöver justeras. Denna typ av processutvärdering kan även vara värdefull för att förstå aspekter som påverkat projektet och dess utfall positivt eller negativt under projektets gång. På så sätt blir uppföljningen inte bara ett sätt att samla information, utan också ett verktyg för att utveckla aktiviteterna över tid.
